Det var en sådan där lugn dag som poliser gillar. Inget brottsligt hände.
Kommissarie Bertil Blom satt och halvsov på polisstationen när telefonen ringde.
En upphetsad kvinnlig röst i telefonluren:
- Min man har tagit livet av sig. Han har skjutit sig.
- Lugn, bara lugn, sade kommissarie Blom. Hur var namnet?
- Karolina Karlson.
- Adressen?
- Storgatan 7.
- Vänta där. Jag kommer om fem minuter.


Fem minuter senare var Blom på Storgatan 7. En man satt död vid ett skrivbord. Han höll en pistol i handen och han hade ett kulhål i pannan.
En bandspelare stod på skrivbordet.

Fru Karlsson berättade att hon hittat sin man död för några minuter sedan. Hon hade varit ute och handlat.

- Har ni rört något, frågade Blom.
- Nej, ingenting, svarade Karolina Karlsson.
- Inte rört pistolen, inte lyssnat på bandspelaren, inte..
- Nej, har jag ju sagt!

Blom satte på bandspelaren.
En röst sade:
- Jag vill inte längre.
Sedan blev det tyst några sekunder på bandet. Och så hördes ett skott.
- Där hör kommissarien själv att det är ett självmord...

Blom tittade fru Karlsson i ögonen utan att vika med blicken och svarade:
- Jag vet bara en sak. Det är inget självmord.